Världen blir allt öppnare, även utan euron, och nya okända växter står plötsligt i blom i våra rabatter. För vår del har det påtagligaste nog varit ”kineser”, eller snarare växter från Chen Yi, den kinesiska växtexportören, som väl på flera håll betraktas som kontroversiell. Man vet ju inte hur mycket av växtmaterialet som grävs upp direkt i naturen, och hur mycket som odlas upp under plantskoleliknande förhållanden.

Den mest udda av dessa nyheter var en Arisaema biauriculatum, en kobrakalla som tydligen är en genetisk variant av A. auriculatum. Plantan har ett vackert, blankt grönt, treflikigt blad och hölsterbladet är gulbrunrandigt. Vår variant hade ett höl- sterblad som var delat i två flikar (bi- betyder ju två) som rullade sig utåt istället för att täcka kolven, vilket kanske var orsaken till att blommorna inte befruktades, och det blir alltså inga frön i år. Nu gäller det att få plantan att överleva vintern!

Nästa roliga bekantskap är en art av lejonsvans, Phlomis (eller Lamiphlomis) rotata, som jag först såg bild på i Polunins Himalaya-flora för några år sedan, och har önskat få tag i sedan dess. Nu i augusti har vi den så i blom, inte blir den så kompakt vuxen här som på en högslätt borta i Asien med mångdubbelt kraftigare ljus, men den är snygg! Färgerna är intensiva, vilket jag hoppas framgår av bilden, snarare koboltblå än den ljuslila färg som floran angav, men plantan överensstämmer i alla fall med den bild som Chen Yi har på sin hemsida, http://home.no.net/aroids/ Nu hoppas vi både på frö och att arten är riktigt perenn. Det fanns ytterligare några kinesiska arter som blommade, men dem får vi ta en annan gång.

En europeisk nyhet att odla för vår del är en snyltrot, Orobanche crenata, som i Sydeuropa snyltar på ärtväxter, tydligen mest på bönor. Jag fick frön av både snyltroten och bondböna av Lisbet Hyltén-Cavallius (tack, Lisbet!) när vi var i Mullsjö på ombudsmöte under det stora snöovädret förra hösten. Jag följde instruktionen och sådde fröna tillsammans, bönplantorna kom upp, producerade goda bönor, och i slutet av juli kom en hel bunt blomstänglar av parasiten upp. Några blev ca 30 cm höga, alla blommade med gräddfärgade stänglar med lilatonade blommor, riktigt exotiskt och vackert. Nu hoppas vi att de hinner sätta nytt frö i år, även om Lisbet försäkrade att fröna har lång grobarhet. Jag är i alla fall garderad, för det finns fortfarande frön kvar i den snusburk som ingick i ursprungsleveransen. Förväxlingsrisken är inte heller stor, eftersom jag inte lärt mig snusa än, och det börjar bli lite sent att ändra mina vanor.

Trädgårdsamatör! Bliv vid ditt örtte!